Mellankrigstiden

In short, we repudiated all versions of the doctrine of original sin, of there being insane and irrational springs of wickedness in most men. /…/ As cause and consequence of our general state of mind we completely misunderstood human nature, including our own. The rationality which we attributed to it led to a superficiality, not only of judgment, but also of feeling. It was not only that intellectually we were pre-Freudian, but we had lost something which our predecessors had without replacing it. I still suffer incurably from attributing an unreal rationality to other people’s feelings and behaviour (and doubtless to my own, too). There is one small but extraordinarily silly manifestation of this absurd idea of what is ’normal’, namely the impulse to protest - to write a letter to The Times, call a meeting in the Guildhall, subscribe to some fund when my presuppositions as to what is ’normal’ are not fulfilled. I behave as if there really existed some authority or standard to which I can successfully appeal if I shout loud enough - perhaps it is some hereditary vestige of a belief in the efficacy of prayer. (My Early Beliefs, John Maynard Keynes, 1938)

Bertie [Russell] in particular sustained simultaneously a pair of opinions ludicrously incompatible. He held that in fact human affairs were carried on after a most irrational fashion, but that the remedy was quite simple and easy, since all we had to do was to carry them on rationally. (My Early Beliefs, John Maynard Keynes, 1938)

I citaten ovan, som jag läste i dag på bussen från Göteborg, skriver Keynes om sin och Bloomsburygruppens attityder innan första världskriget. Det är från ett föredrag den 9 september 1938, tre veckor innan Chamberlains odödliga “peace for our time” från Münchenöverenskommelsen (och återgivet i boken The Essential Keynes).

För ganska exakt tio år sedan så var jag i utkanterna av ett nätverk, som till stor grad mest var en Facebookgrupp, för “Evidenbaserad policy”. I centrum av nätverket hade Stefan Schubert dragit igång ett stort och ambitiöst projekt: att granska och betygsätta varje debattinlägg på DN Debatt efter logisk koherens. Målet var att, om än bara lite, styra den offentliga debatten i en rationell riktning. Under en kort period runt 2014-2015 så lästes hans blogg av många nationalekonomer och sågs som ett fantastiskt initativ. Själv skrev jag ett gästinlägg när jag tyckte att Humanisterna argumenterade på ett väldigt svagt sätt mot ett odefinierat postmodernt spöke.

Sådana var tiderna, sådana var vi unga doktorander. Hösten 2015 kom “flyktingkrisen” till Europa och inte minst Sverige. År 2016 kom Trump till makten för första gången. Nu, tio år senare, så är inte bara populism på frammarsch i någon bred mening, där statsvetenskaplig träning krävs för att separera äkta populism från vanlig politisk opportunism, utan drivs framåt i Trump av en uppenbart faktavägrande debattstil. Ganska precis hälften av USA stöttar honom i allt han gör och det går inte att utesluta ett scenario med fientliga amerikanska trupper på dansk mark (det är väl fortfarande ett väldigt osannolikt utfall, men det är ett möjligt utfall och inte bara i pedantisk logisk mening). Jag vet inte vad som “funkar”, men att skicka en Schubert för att faktagranska allt Trump säger gör det uppenbart inte.

Så mycket som vi inte förstod om människans natur.