Rapport från SED

För några dagar sedan var jag på SED, den årliga konferensen anordnad av Society for Economic Dynamics. SED är den stora internationella konferensen för kvantitativ makroekonomi och angränsande fält, i år hölls konferensen i Köpenhamn med totalt 501 papper på programmet. Nedan följer några ogenomtänkta reflektioner efter några intensiva dagar av konferens.

Evigt unga hushåll är ett populärt sätt att introducera rikardiansk icke-ekvivalens

Det börjar växa fram en ny branschstandard för att analytiskt studera HANK-modeller (dvs, modeller där rikardiansk ekvivalens inte håller): modeller med “evigt unga” hushåll (Blanchard-Yaari hushåll). Det är tillräckligt med en viss konstant risk att dö för att bryta rikardiansk ekvivalens, och dödsrisken, om den inte tolkas bokstavligt, kan kalibreras för att få en hyfsat rimlig intertemporal MPC-profil samtidigt som modellen är väldigt enkel att aggregera. Angeletos, Lian, och Wolf (2024) visade hur man introducerar rikardiansk icke-ekvivalens i en annars någorlunda standard nykeynesiansk modell. Nu är det flera papper som följer deras upptrampade väg.

Jag tror att jag såg att Joao Guerreiros presentation om Ricardian Non-Equivalence använde ett sådant hushållsblock, Lukasz Rachels presentation av hans papper Brothers in arms: monetary-fiscal interactions without Ricardian equivalence gjorde definitivt det, tillika Stephane Dupraz i sin presentation av sitt papper Fiscal requirements for price stability when households are not Ricardian.

Min (dessvärre nyligen avlidna) kollega Marcus har kritiserat Angeletos et als papper för att ha missat att deras modell med icke-rikardianska hushåll kan ha flera stationära tillstånd, och därmed potentiellt multipla jämvikter. Han menar i sin text, A comment on “paper money” by Chris Sims, att Angeletos et al, precis som Chris Sims, missar att det finns multipla stationära tillstånd för deras modeller. Min bästa förståelse är att Angeletos et al, genom att linjärisera kring en jämvikt, implicit antar att det inte kan ske en transition från ett av de stationära tillstånden till ett annat. Dessvärre är Marcus kommentar om Angeletos et al relativt kryptisk, och jag hoppas kunna reda ut för egen del exakt hur hans insikter påverkar Angeletos et als resultat.¹ Min känsla från SED är att dessa frågor är i någon mån centrala för en rad frågor som ligger på fronten i dag.

Menymodeller med nätverk

Vad som känns nytt och spännande beror på ens idiosynkratiska resa genom litteraturen, ens sinnesstämning för dagen, och så klart också vilka sessioner man råkar hamna på. För mig var Mishel Ghassibes presentation av Business cycles with pricing cascades den forskningsmässiga höjdpunkten.

Om man estimerar en Phillipskurva på data innan den senaste inflationsvågen så skulle en sådan kurva ha väldigt liten lutning: produktionen rör sig betydligt mer än inflation. Det tyder på att priser är väldigt stela (uppdateras sällan). Samtidigt så såg vi en betydande inflationsvåg efter pandemin, utan att produktionen (dvs BNP) rörde sig så mycket. Hur kan vi få ihop de två observationerna?

Ghassibe och Nakov har ett svar: tänk på ekonomin som ett nätverk, där olika sektorer köper producerar med hjälp av insatsvaror från andra sektorer. Av vikt är också att detta nätverk ser ut så att de flesta industrier bara köper varor från några få industrier. För enkelhetens skull, tänk att B bara köper från A, C bara köper från B, D bara köper från C, och så vidare. Tänk vidare att företag ändrar priser om vinsten från att ändra priser blir tillräckligt stor (menykostnader).

• Om efterfrågan ändras för min vara så kommer jag inte ändra priset nämnvärt: jag har en produktionsfunktion med konstantskalavkastning och priserna på mina insatsvaror är oförändrade. Alla i ekonomin tänker likadant, och som ett resultat ändras priser väldigt lite i respons till en efterfrågechock.
• Om jag drabbas av en utbudschock (dvs, min teknologi förändras) så kommer jag att betala menykostnaden och ändra mitt pris för att ha ett optimalt pålägg (“markup”). Om nätverksstrukturen är sådan så att min vara är en viktig insatsvara för några andra industrier så är min prisändring en stor ändring i marginalkostnad för de industrierna. Därför betalar de också menykostnaden och ökar sina priser. Dessa industrier är i sin tur viktiga insatsvaror för några industrier, som även de ser en stor prisförändring för sina insatsvaror, betalar menykostnaderna, och höjer sina priser. En produktivitetschock för en industri kan generera en hel kaskad av prisförändringar som genererar stor inflation.

En realistisk modell av produktionsstrukturen genererar därför en endogen skillnad mellan utbudschocker och efterfrågechocker. I respons till efterfrågechocker är Phillipskurvan så gott som platt medan den kan luta brant i respons till utbudschocker (t ex energichocker).

Degrowth

I höstas när jag undervisade en masterkurs i tillväxtsteori så frågade mina studenter mig om jag kunde säga något om “degrowth”, ett tema som uppenbart har växt de senaste åren (på vårt campus hölls nyligen en stor konferens om degrowth). Jag höll en föreläsning om “decoupling” men kände att den inte fullt ut adresserade tidsandan bakom “degrowth”. Från 2025 års SED finns det en del material som man nu skulle kunna använda för en föreläsning om degrowth. Timo Boppart presenterade i A Theory of Endogenous Degrowth and Environmental Sustainability ett ramverk där en övergång till en servicebaserad ekonomi, och därmed en ekonomi som drivs av kvalitetsförbättring snarare än kvantitetsförbättring, kan ge en långsiktig minskning av användande av naturresurser trots bibehållen tillväxt. I samma session presenterade Conor Walsh riktigt spännande forskning, Growth, Degrowth and the Use of Material Resources, som ännu inte finns på internet.

Jag har inte sett den här poängen göras tidigare i en konjunkturcykelkontext. Den har vissa likheter med Hirschmans resonemang om “big push” inom utvecklingsekonomi, som den till exempel återges av Krugman här.