Åldersindelning av fäktare i ungdomstävlingar

Skrivet i den lilla luckan mellan barnläggning och vuxenläggning. Troligtvis kan ni hitta några stavfel, syftningsfel, och grammatiska fel nedan.

För två dagar slog det ner en riktig nyhetsbomb i fäktsverige, med implikationer även för t ex fäktnorge. Efter en ordentlig utredning har Svenska Fäktförbundet beslutat att göra ett flertal förändringar i hur ungdomstävlingar arrangeras.

• Tävlingsklasserna ska ändras från U11, U13, och U15 till U10, U12, och U14 med U14 som första åldersklass med svenskt mästerskap.
• För U10 och U12 ska tävlingsformen så att merparten (all?) fäktning sker i “poulesystem” (dvs, det som kallas gruppspel inom andra idrotter).

Utöver dessa förändringar så ska det även ske förändringar kring utbildning av tränare och styrelser, samt utvecklas ett märkestagningssystem (jag gissar: tänk färg på bälte i östasiatiska kampsporter).

Dessa förslag har baserats på “forskning, barnkonventionen, Riksidrottsförbundets riktlinjer, jämförelser med andra fäktnationer och idrotter, samt erfarenheter från våra egna tävlingar.” Med andra ord är det en gedigen insats bakom de nu vedtagna förslagen, och även en hög ambitionsnivå.

Många av förslagen som presenteras är bra. Dock har en specifik del (“bomben”) diskuterats och kritiserats flitigt på fäktförbundets Facebooksida, en del som även jag har invändningar mot. Nämligen: med verkan en månad från i dag så är det inte längre tillåtet att delta i tävlingar för åldersklasser över sin egen. En tolvåring får inte delta i U14.

En övergång till poulesystem för yngre åldersklasser

Låt mig först hålla med om förslaget att övergå helt eller till stor del till poulesystem för yngre åldersklasser. Nuvarande system, där hälften av barnen slås ut i första direkteliminationen är dåligt på flera sätt. Det får till effekt att en del barn får fäkta väldigt mycket (finalisterna) medan många barn bara får fäkta första halvan av dagen. Detta är tråkigt för de som åker ut tidigt, som kanske har rest en bit för att komma till tävlingen och hade sett fram emot en hel dag av fäktning. Det är också orättvist: alla barns familjer betalade samma startavgift men ändå får en del barn fäkta mycket mer. Slutligen är det också dåligt för barnens utveckling som fäktare att inte fäkta mer än så när en hel årskull av fäktare från hela fäktsverige är samlade.

Personligen skulle jag gärna se en större variation av tävlingsformat, måste alla tävlingar se likadana ut? På seniornivå är fäktmaran (alla, precis alla, möter alla) och Challenge Fillol exempel på tävlingar som har en icke-standardmässig struktur för att garantera att alla får fäkta mycket. Det skulle kräva en hel del förberedelser, men min utopi är att en stor del av tävlingarna organiserades som schacktävlingar (enligt det schweiziska systemet). I sådana tävlingar så paras första matchen ihop slumpmässigt eller efter ranking, därefter så paras de som har en seger ihop med andra som har en seger, de som har två segrar med andra som har två segrar, och så vidare. På så sätt så får alla fäktare flera matcher på den nivån de själva befinner sig just den dagen. Trots det så kan man ändå kora en vinnare: den som vann flest matcher under alla omgångar. I schack används det här systemet t ex under snabbschacks-VM, systemet är ett fint sätt att både få alla fäktare att fäkta matcher mot jämnbördiga fäktare (vilket är både roligare och mer lärorikt) och se till att alla fäktar lika mycket (vilket är rättvist).

Åldersbegränsat tävlande

Så till det mer kontroversiella förslaget att förbjuda yngre fäktare att ställa upp i en äldre åldersklass.

Målsättningen är god:

Förbundet vill med dessa förslag skapa en tävlingsmiljö där fler barn får lyckas, där prestation värderas i relation till individens utveckling – inte bara till placering. Att skapa trygghet, glädje och långsiktig motivation är avgörande för att bygga en idrott där barn vill stanna kvar och bli sitt bästa jag.

Likväl: en förändring vars direkta effekt är att minska fäktungdomars möjlighet att fäkta måste ha synnerligen starka indirekta effekter för att nettoeffekten av ändringen ska vara positiv. Man skulle kunna tänka sig att fäktförbundet såg som sin uppgift att möjliggöra för ungdomar att fäkta med varann, inte att förbjuda det.

Jag ser egentligen inget stöd för detta förslag i underlagsrapporten bakom förslagen, så jag kan bara spekulera i vilka effekter som förslagsgivarna hoppas på. I rapporten lyfts det fram att selektering på ungdomsnivå får negativa sidoeffekter, samt att “satsning” inte ska börjas alltför tidigt. Jag ser dock inte att det därmed följer att en fäktare från som t ex har åkt till Örebro från sin hemstad över en helg med sin fäktklubb inte skulle kunna få tävla bägge dagarna, i sin egen klass och i en klass för äldre. På så sätt får man mer fäktning, något som borde vara ett självändamål för fäktförbundet! Fäktning är jättekul och att fäkta två dagar är dubbelt så kul som att fäkta en dag, i alla fall för de som vill det.

Kanske det är lite pinsamt för en fjortonåring att förlora mot en tolvåring? Är det anledningen, att skydda de äldre fäktarna? Det kan också vara ett argument för att separera pojkar och flickor, en del pojkar kanske tycker det är jobbigt att förlora mot flickor. Personligen tycker jag att det kan vara en inte särskild dramatisk men likväl nyttig lärdom för den förlorande fäktaren att både yngre fäktare och inte minst kvinnliga fäktare är nog så farliga motståndare.

Jag är orolig att anledningen är att man vill skydda barnen mot “satsning”. Hjärtat är på rätt ställe, men man får inte sammanblanda att vilja hålla på med sin hobby bägge dagarna en helg med att “satsa”. Vi får inte glömma bort att det är kul att fäkta, helt enkelt.

Avslutning

Många av förslagen är goda och genomarbetade. Hatten av! Att begränsa ungdomars möjlighet att fäkta med varandra, även i tävlingsform, är dock ett dåligt förslag som lätt kan reverseras.